Startsida
Adventspredikan PDF Skriv ut Skicka sidan

Ett nådens år o kalabaliken i Nasaret

Predikotext: Luk 4:14 ff

Det ligger stark förväntan i luften.

Ryktet har gått från mun till mun: Jesus är hemma och hälsar på till sabbaten. Äntligen ska vi få se och höra allt det som ryktet säger att han gjort på så många andra platser i Galileen!

Och det börjar bra, där i synagogan i Nasaret.

Jesus är där som han alltid brukade när han var hemma hos mor o far.

Han blir ombedd att läsa dagens profettext ur Jesaja 61: ’Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.’ (Luk 4:18-19)

Nu hade han gjort det han var ombedd att göra men folkets förväntan var större än så: Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. (Luk 4:20b) Också detta var en möjlighet för varje judiska man – att lägga ut och kommentera den lästa texten.

Det han säger får de församlade att häpna. De fylls av salighet när de hör att Gudsrikets tid är inne! Profetorden går i uppfyllelse där och då! Inte undra på att Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. (Luk 4:22a)

Men så händer något.

De börjar tänka mänskligt och logiskt.

- Vem är han som säger detta?

- Är han inte Josefs son? Han som vi känner!

Och så ser de sig omkring och påminner sig hur det såg ut när de gick till synagogan den här morgonen: staden var sig ju precis lik som igår! Och de skäggiga gubbarna och de viskande kvinnorna bakom gallret i synagogan verkar ju fortfarande vara fyllda av samma nyfikenhet och skepsis och baktankar som förut!

Hur kan han då stå och påstå att Messiasriket med sitt jubelår då allt och alla ska befrias har brutit in?

Plötsligt blir tisslet och tasslet högljutt och man ropar: visa oss vad du kan!! Visa att det är sant, det vi hört från Kafarnaum och Tiberias! Bevisa vem du är!!!

Och vad gör Jesus i den här kaotiska situationen?

Ja, inte säger han: Lugna ner er en stund så ska ni få se!

Nej, han utmanar dem i stället ännu mer genom att berätta hur Gud agerar vid sidan om det folk som trodde sig ha monopol på Gudsingripanden – både i historien och för enskilda personer.

Om Elia som fick gå till Sidon och hjälpa en änka i hungersnöd och Elisa som botade syriern Naaman från spetälska – men inte sina egna!

Evangelisten Markus noterar från detta besök i Nasaret: Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro. (Mark 6:5-6a)

Ja, hela gudstjänsten mynnar ut i ett tumult där man jagar ut Jesus ur synagogan och försöker störta ner honom för en brant klippa eftersom han inte uppfyllde de förväntningar som de kommit till synagogan för att få bekräftade.

Självklart blir Jesus ledsen över sin hembys avståndstagande och otro, men i Andens kraft går han vidare. Rakt genom folkhopen och bort till andra byar där de förutfattade meningarna om honom var färre. Han sa: "Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.” (Luk 4:24)

Vi kliver över tröskeln till ett nytt kyrkoår idag.

Rubriken över 1a adventssöndagen är ”Ett nådens år”.

Det är ett tema som för tanken till det judiska jubelåret, eller friåret, och till den tidsepok som proklameras för folket första gången när Jesus börjar sin offentliga verksamhet.

När han läser Jesajas profetia och låter den handla om honom själv visar han att något oerhört stort har hänt och håller på att hända.

Profetens ord blir en programförklaring av vad Jesus ska göra och samtidigt en beskrivning av förhållandet när Guds fredsrike har brutit in på den här jorden:

- Då verkar Guds Ande

- Då får den fattige ett glädjebesked: att orättvisornas och mutornas tid är över

- De som är bundna och fångar i ondskans fängelser ges fri lejd ut i friheten och

- de blinda börjar se. Både de fysiskt och andligt blinda.

Ja, när ’Nådens år’ bryter in ska alla orättvisor och all skuld raderas ut.

Det är ju detta som menas med nåd – en gåva ges som varken kan förtjänas eller ersättas med någon sorts betalning.

Det fanns en tanke i den judiska lagen att vart 50e år skulle vara ett friår – dvs. ett år när alla skulder skulle avskrivas. När såld eller pantsatt egendom skulle lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren. När slavar skulle friges utan ersättning.

Åkrarna skulle ligga i träda och fruktträden inte skördas eller beskäras. Allt som växte ’av sig självt’ var en gåva till de fattiga och invandrarna.

Jubelåret är en förebild till det ’Nådens år’ som Jesus hävdar har börjat och kommit med honom!

Om det är sant måste det innebära att vi också lever i detta jubelår!

Guds rike är närvarande här och nu genom den helige Ande och genom den kyrka som är Jesu kropp på jorden.

Just den insikten borde fylla oss alla med glädje och stor tacksamhet.

Men så ser vi oss också omkring i världen och jämför det vi ser med den bild vi har av hur det ska vara när Guds fredsrike har kommit. Bilderna vi har av det berättar om fred och jämlikhet.

Om att alla har vad de behöver för sina dagliga behov och gemen-skapen, både med människor och den övriga skapelsen, är total.

Inte ser vi så värst mycket av det i vår värld idag!

Däremot motsatsen och vi som vågar hävda att Guds rike faktiskt varit närvarande på jorden i 2000 år nu, kanske med viss rätt betraktas som verklighetsfrånvända drömmare. För inte ens kyrkan och våra församlingar är alltid tecken på Gudsrikets närvaro.

Men, kyrkan som Kristi kropp har ett oerhört viktigt uppdrag: att leva så att det syns att vi är en del av detta stora och fantastiska nya Gudsrike! Riket som är av ett annat slag än de jordiska.

”Bevisen” – tecknen – på dess närvaro är att:

- Guds Ande är utgjuten och given till Jesu lärjungar.

- Jesus har sänt oss ut i världen för att göra hans gärningar: alltså lösa de fattiga ur deras nöd. Befria dem som är fångna och upprätta dem som utsatts för orättvisor och förtryck.

Ja, i Jesu namn och med Andens kraft får också vi vara med och förmedla hälsa och läkedom till både kropp och själ för lidande människor.

Att Guds rikes närvaro gestaltas och blir synligt i gemenskaper som lever ’som om allt redan vore förvandlat’ är det starkaste och kanske enda riktiga vittnesbördet vi som Guds folk kan ge världen idag.

Ska vi kunna göra det, duger det inte att som folket i Nasaret bli ursinniga, när budskapet vi möter inte stämmer helt med det som vi förväntat oss. Guds budskap är inte alltid sådant att det stryker oss medhårs, men om vi vågar lyssna och se vad det på längre sikt kan göra, både med oss och omvärlden, kan också ett kärvt budskap tas emot som en gåva från Gud. En gåva som hjälper oss att rikta om kursen i våra liv så att den stämmer bättre med det som Herren vill.

Vi som lärt känna Herren, om så bara lite, vet att grundtonen i Guds budskap och handlingar alltid är kärlek och när vi känner igen den tonen kan vi också se förbi de småsaker som vi kanske inte tycker lika bra om.

Jag vet inte vilken förväntan du kom hit med idag och jag vet inte om den har uppfyllts.

Men jag hoppas och ber att du fått en hälsning från Jesus som inspirerar och utmanar dig. Utmanar till omvändelse och inspirerar till att allt mer helhjärtat leva ut sanningen att ’Nådens år’ verkligen har börjat.

Ja, att du går ut från kyrkan idag, inte i vredesmod, utan med längtan och vilja att följa Jesus dit han går och vill leda dig.

Och om vi inte vill följa Jesus på hans väg kommer han att gå någon annan stans där han blir mottagen.

 
Uppdateringar... PDF Skriv ut Skicka sidan

Nu är kalendern uppdaterad med jul, nyår och vinterns samlingar. Välkommen med!

En välsignad julhelg och ett gott nytt år tillönskas Dig!

Även Runes predikningar från hösten finns nu på plats under Nyfiken på Gud?/Predikan

Senast uppdaterad den Onsdag 07 december 2016 09:34
 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 6 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp