Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Gör väg för Jesus
Gör väg för Jesus PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune Andréasson   

Predikotext: 2 Petr 1:16-21

Vad är en profet och vad är profetens uppgift?

Det är väl en fråga man kan ställa när vi läst texterna idag.

Den vanligaste tanken är nog att profeten vittnar om något som fortfarande ligger i framtiden. (Som den lilla skeden vid middags-dukningen!)

Och det är en viktig del av det profetiska uppdraget: att förbereda människor inför något som ska hända – gott eller ont – och skapa förväntan och beredskap.

 

Men en minst lika viktig roll har profeten i att sätta ljuset på förhållanden i samtiden. Att avslöja sådant som människor försöker dölja eller genomskåda hela system som drar människan och mänskligheten bort från Gud och ett människovärdigt liv.

Paulus beskriver detta ganska drastiskt i 1 Kor 14:24-25 …anta att allesammans [i en gudstjänst] talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: "Hos er finns verkligen Gud."

De profetiska orden uppenbarar det dolda som behöver komma fram för att avslöjas och redas ut.

Det var detta sanningssägande som blev den konkreta orsaken till Johannes Döparens brutala död. Han påtalade det omoraliska i tetrarken Herodes relation med svägerskan. En sådan oförrätt kunde inte tålas!! Därför tystades han med fängelse och halshuggning.

 

Men Johannes uppgift som profet var mycket större än så.

Han fick vara den som på Guds eget uppdrag rent konkret kunde peka ut Jesus som den av tidigare profeter utlovade Messias. Han förstår genom Andens tilltal att Jesus från Nasaret är Guds lamm som tar bort världens synd!

Någon större uppgift har ingen profet i historien haft och därför får också Johannes bekräftelsen genom Jesu mun att…ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen,(Matt 11:11a)

 

Det finns i bibeln några kännetecken på en sann profet. Det allra viktigaste är när profeten talar om framtiden, så måste det också hända. Eftersom Guds tideräkning är så annorlunda mot vår blir det ofta svårt för den enskilde att få sina utsagor bekräftade.

I synnerhet om vi ser tidsperspektiven i GT. De flesta och tydligaste utsagorna om en kommande frälsare var vid Jesu ankomst redan 4-700 år gamla. Ändå fanns det människor som mycket tydligt levde i den profetiska förväntan och övertygelsen att det Gud en gång lovat också kommer att inträffa. I Hebr 11 berättas om många av trons hjältar som bars av Messiashoppet, men inte själva fick se det infrias så som t.ex. de två gamlingarna, Hanna och Symeon, som mötte den nyfödde Jesus i templet fick göra.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna  och härlighet åt ditt folk Israel." (Luk 2:25-32)

 

Men det är också de här löftena som Petrus lyfter upp och påminner om i sitt brev. Han slår fast att det verkligen går att lita på profeternas ord – även om det var länge sedan de skrevs ner. För nu har han själv sett och hört Guds egen röst som bekräftat Jesus som Guds son:

"Detta är min älskade son, honom har jag utvalt." Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget. (2 Pet 1:17c-18)

Den personliga erfarenheten av det heliga Gudsmötet på förklaringsberget har blivit ett av tecknen på att morgonen på Guds stora dag har grytt. Ja, Guds rike är nära, som också adventstiden med dess alla ljus och budskap påminner oss om.

 

Med utgångspunkt i sin egen erfarenhet av livet och mötet med Jesus utmanar och uppmuntrar Petrus också oss att lyssna och sätta tilltro till profeternas ord. Framförallt för att de leder oss fram till Jesus så att vi ännu bättre ska se vem han är och vad han vill med våra liv idag.

Och budet vi möter är att vi också ska visa på vägen till Jesus för människor som söker livsmening och hopp i tillvaron.

 

Till vår hjälp i det uppdraget har vi profeterna. Både de gamla och de modernare och nyare – för det finns givetvis profeter idag också. Det gäller bara att veta vem och vad man ska lyssna på. Vi får inte sätta tilltro till allt som sägs, även om det talas i Herrens namn.

 

Här är ett annat kriterium på en sann profet viktigt: det som förmedlas måste vara i överensstämmelse med Herrens budskap för övrigt – både i dåtid och nutid – och verkligen peka fram mot Jesus.

Det är också därför som Petrus är noga med att stryka under att det inte går att förstå en profetia på egen hand. Tolkningen måste alltid göras i ljuset av Guds ord och den tidigare uppenbarelsen. I relation till Jesus och det han sagt och kyrkans samlade erfarenhet av Andens tilltal. Det här är så viktigt att betona, inte minst idag när den individuella tolkningen av i princip allt är det som också förväntas spegla sanningen. Ja, inte Sanningen med stort ”S” utan det är min egen och högst personliga – och tillfälliga – sanning som får företräde. – (den kan vara en annan i morgon).

Om det är den sanningen som ska leda oss genom livet är det inte så konstigt om allt blir relativiserat och ” min tro blir lika god som din” oavsett vad den grundar sig på!

Här är det verkligen upplagt för total förvirring på alla plan, vilket vi nog tyvärr också ser alltför mycket av i det samhälle vi har omkring oss. När det inte går att peka ut någon särskild riktning för livet blir det inte heller möjligt att ha något mål att fästa hoppets blick på.

 

De flesta vet väl hur en orienteringstävling går till? Man får en karta med inringade kontrollpunkter mellan starten och målet. Uppgiften är att hitta alla kontrollerna för att sedan komma till målet. Kontrollerna är desamma för alla men vägvalen mellan dem kan bli ganska olika. Fast det viktiga är inte att alla tagit samma vägar utan att alla till slut kommer till rätt mål. Alltför många människor verkar leva sina liv utan karta, utan kontrollpunkter (som bekräftar att jag är på rätt spår) och utan mål. I bästa fall har man en samvetskompass – men den är tyvärr inte till särskilt stor hjälp om man inte vet åt vilket håll man ska!

Det finns en viktig replik i sagan om Alice i Underlandet. Alice står i en vägkorsning och tvekar. Frågar en kanin om vilken väg hon ska välja. Kaninen ställer den självklara frågan: Vart ska du? Och Alice svarar: Vart som helst! Ja, säger kaninen, då kan du ta vilken väg som helst! Om vi inte vet vart vi vill spelar vägvalen ingen roll!

 

Men Petrus pekar på en väg att gå och som vi också med gott samvete kan inbjuda andra att gå med oss på. Det är vägen som får sitt ljus från de andeinspirerade profetorden och där den strålande Morgonstjärnan – Jesus – är ledstjärnan och fästpunkten för trons blick.  På den vägen är det säkert att gå och när vi håller oss till den kan vi också vara säkra på att nå målet för vår tro: evig gemenskap hos Gud i hans himmelska rike.

För det som är så fantastiskt är att Jesus själv går med oss och det är honom vi får följa. Det innebär också att när vi ska visa andra på vägen är det inget som är långt borta eller någon svår teori att lära sig, utan vi kan, precis som Petrus gör i sitt brev, hänvisa till vår egen erfarenhet. Vad vi har sett och hört kan vi vittna om och det självupplevda är alltid det bästa och trovärdigaste vittnesbördet.

 

Så genom min erfarenhet av vandringen med Jesus och Ordets trovärdighet kan också jag och du få vara vägvisare till Jesus som ger andra hopp, livsmod och ett verkligt mål för livet. Det är på alla sätt ett gudomligt uppdrag som öppnar ögon och sinnen för att ta emot Jesus som Frälsare och Herre.

Ja, då får vi, nästan som Johannes Döparen, röja väg för Jesus så att han blir trodd och mottagen när han kommer och knackar på hjärtats dörr. Måtte vi känna igen honom när han kommer till oss!

 

Han säger: Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. (Upp 3:20 )

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 16 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp