Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Galaterbrevet - del 2
Galaterbrevet - del 2 PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune Andréasson   

Kort sammanfattning av 1:1-2:10

B 14 Fakta:

14:1 Avsändare: Skrivet av aposteln Paulus antingen från Korint eller från Efesos

14:2 Mottagare: Församlingarna i Galatien = området kring nuvarande Ankara i Turkiet

14:3 Datering: Lite olika förslag men mest troligt kring 54-55 e.Kr.

B 15 Varför skrevs brevet: 15:1 Paulus hade fått höra att villolärare hade kommit till församlingarna och predikat ett budskap som stort skiljde sig från det Paulus hade förkunnat. Nämligen att de Jesustroende hedningarna måste omskära sig på judiskt vis för att kunna bli frälsta – vilket i praktiken skulle innebära att de måste hålla hela den judiska lagen. Något Paulus vänder sig starkt emot.

15:2 Kapitel 1 beskriver Paulus förtvivlan över villolärarna som trängt in i församlingarna. Han redogör för hur han själv tagit emot kallelsen som apostel från Jesus själv och 15:3 i första delen av kap 2 beskrivs mötet med apostlarna i Jerusalem där hans uppdrag bekräftas och Paulus får fortsätta sprida evangeliet till hedningarna medan Petrus har huvudansvaret för judarnas frälsning.

B 16 Gal 2:11-14

Men när Kefas kom till Antiochia, vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. [12] Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit, ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. [13] Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. [14] Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet, sade jag till Kefas i allas närvaro: "Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?"

Petrus kom på besök till Antiochia. Där hände plötsligt något för Paulus helt oacceptabelt – att Petrus och andra judekristna vägrade dela kärleksmåltiden, som avslutade gudstjänsten, med de hednakristna! Det hade de gjort tidigare men nu gjorde man tväremot det man hade kommit överens om vid mötet i Jerusalem. (Jakob står här för församlingen i Jerusalem)

För en rättrogen jude var det ju inte tillåtet att äta vid samma bord som en icke-jude, men det hade både Paulus och Petrus fått uppenbarat för sig att den regeln inte längre gällde – alla står på samma plan inför Gud – dvs alla är syndare i behov av Guds nåd för att bli frälst.

I v 14 ser Paulus faran i att Petrus handlande uppmuntrar dem som försöker förvilla Galaterna att låta omskära sig. Därför är också hans reaktion så stark. Om Petrus, med den status han åtnjuter, kan göra så här, kommer många att följa hans exempel och skapa splittring i Kristi kropp. Vi ser hur viktigt det är med en ledares förebild, inte bara i ord utan minst lika mycket i handling.

B 17 Gal 2:15-21

Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. [16] Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. [17] Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. [18] Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner, gör jag mig till lagöverträdare. [19] Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, [20] men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen, lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. [21] Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet, hade ju Kristus inte behövt dö.

Paulus eget möte med Jesus hade övertygat honom om att det bara var genom tron på Jesus som Guds son och att ta emot nåden från honom som en människa kan bli frälst.

Den tidigare så övertygade och laglärde juden säger nu med eftertryck: …ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Paulus resonemang är inte alltid så enkla att följa, men det han säger i v 17 handlar om att den judekristnes livsstil kan i judars ögon se ut som att han lever i synd – och att Jesus alltså skulle uppmuntra till synd – men så är det naturligtvis inte!

Jesus kan inte förleda någon till synd!

Det är bara om den som kommit till tro på Jesus återvänder till det gamla livet som han blir en syndare igen – vilket han vill säga till Galaterna.

Att dö bort från lagen betyder att lämna den som frälsningsväg. Den är fortfarande ett viktigt vittnesbörd om Guds uppenbarade vilja men inte tillräcklig för att bli befriad från sin synd.

Att Paulus säger sig vara korsfäst med Kristus är ett starkt uttryck för att han lämnat lagen bakom sig och förlitar sig enbart på nåden för sin frälsning. Det är så allvarligt att om inte bara nåden är frälsningsvägen för alla så har Jesus dött förgäves!

Kap 3.

Paulus använder i Galaterbrevet en hel del starka uttryck och i början av det tredje kapitlet kommer ytterligare ett som inte ser så värst fromt ut.

B 18 Gal 3:1-5

Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. [2] Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? [3] Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? [4] Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. [5] När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra?

Kanske inte så trivsamt att få höra att man är en dåre! Men det kanske behövdes. Paulus har målat en levande bild av Jesus för dem som de tagit till sig och sett att den stämmer med den andliga verklighet de upplevt.

Vad är det då som kan få dem att så snart överge detta?

Kanske är det rädslan för förföljelse eller att man ser vilka privilegier judarna har i samhället och som de kristna inte har? Detta kallar Paulus att börja i Anden och sluta i köttet.

B 19 Det är allvarliga påminnelser han ger. 19:1 Tänk efter! Varför fick ni Anden? Varför låter Gud underverk ske?

19:2 Är det för att man gör på ett visst sätt?

19:3 Eller är det för att man förlitar sig på Guds ord?

Svaren är förstås redan givna, men det är viktigt även för oss att tänka efter: vad är det som gör att Anden kan verka?

Är det för att vi gör de rätta sakerna eller att vi lever i tro på Jesus och litar på hans makt?

Så fortsätter Paulus sin argumentation med att lyfta fram Abraham – trons Fader – som ett avgörande exempel. Abraham är ju judarnas stamfar men…

B 20 Gal 3:6-9

Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.

[7] Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. [8] Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. [9] Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.

Abraham som trons urfader är exemplet på att rättfärdigheten kommer genom att lita på Gud – inte av att följa lagar och regler. Det kunde ju Abraham inte göra, för varken omskärelsen eller Lagen fanns när Abraham fick löftet om välsignelse!!!

I v 7 slår Paulus fast det som han även i andra sammanhang argumenterar för, att genom tron är alla Abrahams barn och arvtagare till Guds rike. Det handlar inte om DNA utan om Ande om man ska få del av Guds välsignelse tillsammans med Abraham. Detta görs klart redan i bibelns början! Det är verkligen evangelium – ett glädjebudskap!

Tänk att man kunde ta så fullkomligt miste efter vägen! Men det är väl så vi människor fungerar. Det är alltid lättare att sätta upp regler och staket än att leva i tro och gemenskap.

B 21 Gal 3:10-14

Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. [11] Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, [12] och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. [13] Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. [14] Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

B 22 Lagen och nåden

22:1 Lagen upprätthåller sin styrka genom att förelägga straff.

22:2 Profeterna som är Guds sändebud säger att lagen inte ger rättfärdighet utan det är tron det beror av. .. ty den rättfärdige skall leva genom tron,(Hab 2:4)

Det finns en tydlig motsättning mellan lagen och tron eftersom lagen kräver ett antal stipulerade handlingar – som ingen dödlig människa kunnat hålla! – medan tron är ett förlitande på Guds nåd och det Jesus gjorde när han korsfästes för hela världens synd och skuld. 22:3 Han tog i sin kropp på sig all ondska och försonade mänskligheten med Gud. Det är bara tack vare det Jesus gjort som också vi hedningar – och Galaterna – kan få välsignelsen som Gud lovade Abraham och den helige Ande som ges åt den som tror.

B 23 Gal 3:15-18

Bröder [och systrar], för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. [16] Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. [17] Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. [18] Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham.

Det här är en viktig passus i Galaterbrevet som handlar om relationen mellan Guds löfte och Lagen. Paulus menar med sitt exempel om testamentet att löftet som Gud gav Abraham var både givet och hade trätt i kraft före Lagen gavs. Och den som var mottagare av löftet är Jesus – Guds Messisas. Han har tagit emot Abrahams välsignelse på grund av löftet som gavs.

Därför är det också genom  honom som välsignelsen ges vidare till alla som tror på honom.

B 24 Gal 3:19-24

Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. [20] Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

[21] Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. [22] Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. [23] Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. [24] Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron.

B 25 Vad är lagen?, frågar Paulus. 25:1 Jo, den kom till för att hjälpa människorna att få styrning i tillvaron. Målet var aldrig att den skulle ge liv utan vara en vägledare för livet fram till dess att arvtagaren, Messias, hade kommit. 25:2,3 Alltså har Lagens tid avslutats i och genom att Jesus kom och fullbordade lagen. Från den dagen då Jesus uppstod från de döda är det bara tron på honom och livet i honom som ger syndernas förlåtelse och evigt liv.

I Rom 3:27-28 skriver Paulus:

25:4 Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. [28] Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar.

B 26 I v 22 finns ett uttryck som inte är alldeles självklart även om det ser ganska tydligt ut i vår bibel: … löftet till dem som tror [kunde] uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus…

26:1 Det finns en översättningssvårighet här och där uttrycket .. tron på Jesus Kristus.. mest sannolikt skall översättas …genom Jesu Kristi trofasthet… Det innebär att det inte så mycket är vår tro som kommer i centrum utan det Jesus gjorde när han i lydnad mot sin Fars vilja kom hit, gick lidandets väg ända till korset, dog och uppstod för vår skull. Det har en viktig betydelse att det är honom det hänger på och inte på vår förmåga att tro eller inte tro tillräckligt mycket för att få del av det himmelska arvet.

Det tredje kapitlets sista verser är en liten sammanfattning av det hittills framställda budskapet och ett fantastiskt viktigt konstaterande av hur vi alla realterar till Jesus och till varandra som hans barn:

B 27 Gal 3:25-29

Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. [26] Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. [27] Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. [28] Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. [29] Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

Detta är verkligen ett radikalt evangelium! Det finns inte längre några skiljemurar som delar upp Guds barn i olika grupper.

B 28 Varken etnicitet, social ställning eller kön. Allt sådant som var så viktigt i den tiden och som likadant idag är markörer som placerar människor innanför eller utanför.

Endast i Jesus kan någon vara Abrahams barn och arvtagare till Guds löfte.

Det Paulus visar är att dopet in i Kristus är ett iklädande av en jämlikhet som världen aldrig sett sedan skapelsens morgon. Tänk att få vara med i sådan gemenskap!

Och samtidigt är det förstås en fantastisk utmaning! Att leva så att världen kan se att vi är Jesu lärjungar och en befriad gemenskap.

Att vara arvinge på grund av Guds löfte är stort. Det innebär att hela himlens härlighet är vår genom att vi tillhör honom som fick ta emot arvet.

 

Det är i friheten som det löftet ger som vi får leva våra liv här och nu och göra det vi kan för att så många som möjligt ska få uppleva glädjen och tryggheten av att tillhöra honom som har all makt i himlen och på jorden och som sagt: 28:1 Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. (Joh 17:24)

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 11 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp