Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Påskdagen – dagen då inget blev som förväntat
Påskdagen – dagen då inget blev som förväntat PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune Andréasson   

Predikotext: Matt 28

 

Det var en mycket dyster morgon för de sörjande kvinnorna.

Stegen var tunga precis som kryddblandningen som de bar mellan sig.

Blicken var sänkt mot marken. Tankarna snurrade som de gjort allt sedan i fredags kväll: Var detta allt? Vi som hade hoppats så mycket på denne Jesus. Var han ändå bara som alla de där andra självpåtagna Messiasgestalterna, fast kanske ovanligt god?

 

När de närmar sig graven i trädgården, där de vet att vakter är utställda för att bevaka, skakar marken så att de nästan ramlar omkull. Var de inte rädda förut så blir de det nu!

Skakningarna i marken och så till det ljusskenet som bländar och skickar både dem och de stackars soldaterna till marken. De arma vakterna ligger som omkullvälta statyer bland olivträd och buskar.

Ja, änglar är inte att leka med! Allra minst för dem som tror att de kan förhindra Livet att komma ut i full frihet – då visar de sin styrka!

 

Det tar en stund innan soldaterna kvicknar till igen och under tiden lugnar ängeln Mariorna med det änglatypiska uttrycket: var inte rädda och lotsar dem in i den nu öppna graven. Där får de inte se det dom väntat sig. Det finns ju ingen där! Ingen död kropp. Ingen förlorad Mästare att förbarma sig över, att smörja in och gråta över.

Vad är det egentligen som har hänt???

 

Någonstans genom chock- och sorgedimmorna hör de de märkliga orden: Han är inte här. Han har uppstått, så som han sa!

 

Jag vet inte om du någon gång funderat på hur du skulle reagerat om du var i deras ställe? Det räcker att föreställa sig reaktionen att komma till kyrkogården för att lägga blommor på kär väns grav ett par dagar efter begravningen och där hitta bara ett stort svart hål i marken!

Nej, det skulle inte vara några glada eller positiva tankar som skulle dyka upp!

En annan av evangelisterna låter Maria från Magdala verbalisera den självklara frågan: Var har ni lagt honom?!

Men ängeln upprepar sina ord för att de ska tränga in lite bättre bakom alla förväntningarna som säger att ”det måste vara som vanligt”. Dvs den som är död är död! Punkt slut!

På nytt säger ängeln: Han har uppstått från de döda! Skynda er nu till hans lärjungar och berätta! Säg också att de ska gå till Galiléen för där ska de få se honom.

 

Kvinnorna bävar i hela sin varelse av upplevelsen och chocken de fått vid graven. Jordbävning. Utslagna soldater! En ängel och en öppen och tom grav! Det är mycket på en gång! Och ovanpå det, det märkligaste av allt: ängelns budskap om att Jesus ska ha uppstått från de döda!??

 

Knappt har de vänt sig om och börjat springa förrän nästa överraskning kommer. De blir hejdade mitt i sin språngmarsch, för plötsligt står Jesus själv där mitt framför dem på vägen och ger dem sin vanliga morgonhälsning. Det vanliga, i allt det ovanliga, gör att de känner igen honom och fylls av det ljus och det hopp som Jesus alltid spridit runt sig.

Kanske är det möjligt i alla fall!!!?

Och samma himmelska hälsning kommer från Jesus som från ängeln nyss: "Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig."

Löftet om återseendet är så viktigt och vi förstår av textens fortsättning att kvinnorna framför sin hälsning som de ska. De elva går till Galiléen och där möter de den levande Jesus som ger dem det oerhörda uppdraget att göra alla folk till lärjungar.

 

Här blir det också så tydligt utsagt att Jesus var sänd inte bara till sina egna landsmän, judarna, utan hans försoningsdöd gäller för alla folk i alla tider. Själv sa han så här: Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Joh 10:16

Jesus är den förste i det nya gudsfolket som ska sprida och utbreda Guds rike på jorden.

Men några tvivlade står det. Fast de såg och hörde. Men det är nog trots allt mer mänskligt än konstigt, om vi tänker efter. Det tar lite olika tid för oss att ta in det totalt oväntade!

 

Det var i vilket fall några som varken tvivlade eller tvekade inför vad de skulle göra den här märkliga morgonen. När översteprästerna fick höra soldaternas berättelse insåg de sitt misstag. De hade dödat Guds Messias! – för de visste att han var den ende som kunde uppstå från de döda och det var ju precis det de också sagt till Pilatus när de fick vaktstyrkan beviljad!  De sa: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'

Den insikten och det misstaget tänkte de förstås aldrig någonsin erkänna. Därtill var stoltheten och maktpositionen de hade alltför stark. Däremot visste de av erfarenhet att både tystnad och ryktesspridning kan köpas för pengar.

( Dessa) översteprästerna överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem:  "Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er." Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. Matt 28:12-15

 

Det blev verkligen ett seglivat rykte som fortfarande kan höras som argument från dem som inte vill tro att Jesus som var död blev levande och lever idag.

 

Nej, den första påskdagen blev inte som förväntat för någon mer än Jesus själv. Han visste att han skulle uppstå eftersom han på alla sätt uppfyllt sin himmelske fars vilja. Han sa själv enligt Joh 10:17-18:

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig." och i sin pingstpredikan säger Petrus: Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Apg 2:24

 

Allt det här finns på olika sätt förutsagt hos GTs profeter och för den som med Andens hjälp och med trons glasögon påtagna låter sig vägledas blir det också möjligt att förstå/tro att vittnesbörden som bibeln ger oss om Jesu död och uppståndelse är en gudomlig verklighet.

 

Även om det var helt oväntat och chockerande för de som var med den där vardagsmorgonen när solen just skulle gå upp, så gjorde deras möten med den uppståndne att allt tvivel så småningom blekande bort.

Sorgen och förtvivlan byttes i jublande glädje!

 

Den tomma graven blev ett tecken – om än inte ett bevis – på Livets seger över döden, och korset – detta avskyvärda avrättningsredskap - är vårt segertecken! För tack vare det som skedde på korset kan vi få förlåtelse och rening från all vår synd och i stället få del av samma eviga liv som Jesus nu har i sin härlighet.

 

Och som om inte detta vore nog – han har gett oss löftet att själv vara med oss så länge vi går på den här jorden. Och sedan kan vi få dela hans uppståndelseliv i den eviga världen med Jesus och alla hans heliga änglar.

jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt 28:20b

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.

Joh 14:3

 

Var glad, för Kristus lever! Ny framtid vill han ge.

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 12 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp