Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Juldagens predikan
Juldagens predikan PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune Andréasson   

Den som är störst blir liten för vår skull

Predikotext: Matt 1:18-25

B1 Julens budskap sätter sitt strålkastarljus – ja det från stjärnan förstås – på märkliga och osannolikt förunderliga händelser. Händelser som kräver tro för att, om möjligt, i någon mån kunna omfamnas.

Samtidigt har det som hänt den mest avgörande betydelse i världshistorien. Så viktigt att huvuddelen av jordens länder bestämmer sin tideräkning från dagen då Jesus föddes!

Matteus uttrycker sig ganska kortfattat om själva födelsedagen. Han lyfter fram bakgrunden med Marias oväntade graviditet och Josefs reaktion som korrigeras av en Herrens ängel med de sedvanliga änglaorden: Var inte rädd! Maria är i goda, gudomliga händer.

Josef får uppdraget att namnge barnet Jesus, eller Joshua, som betyder Herren är räddningen. Inget ovanligt namn i sig, men här får det verkligen sin rätta innebörd när han som är både Guds och Marias son får bära det.

För att ge perspektiv och tyngd åt sin berättelse lyfter Matteus också in den profetiska bakgrunden till händelsen i Betlehem: Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). (Matt 1:22-23)

Den hänvisningen är viktig eftersom den visar att Jesus födelse inte är en slump utan en från högre ort noga planerad händelse.

Det här stryks också under på flera ställen i bibeln. Bl.a. av Paulus i Gal 4:4 där vi läser: Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen,

Guds son föds alltså vid rätt tid, på rätt ställe och vid en i historien noga definierad tidpunkt: när Augustus var kejsare i Rom, Quirinius ståthållare i Syrien och Herodes den store kung i Judeen.

B 2 Men det märkligaste av allt är väl ändå att det är Gud själv som ligger hårt lindad och hjälplös i krubban framför Maria och Josef!

Inte kunde de förstå det då. Inte ens när herdarna smög in i nattmörkret och berättade om änglasynen de haft.

Frälsaren, Messias, ja, honom väntade de nog alla på – så svårt som läget var i landet – men det var inte mycket som tydde på att det här lilla barnet skulle ha något med det att göra. Ändå – herdarna var förbryllade och Maria började lägga ett heligt pussel i sitt inre:

Änglar där och änglar här – vad kan det betyda?

När Johannes inleder sitt evangelium presenterar han Ordet som fanns från början. Ordet som är alltings ursprung och livgivare. Så leder han detta resonemang fram till dess höjdpunkt och säger Ordet blev människa och bodde bland oss. Då förstår vi att han berättar om Jesus som om sig själv säger att hans ord ger liv. Ja, De ord jag har talat till er är ande och liv. (Joh 6:63b)

Men att det lilla gnyende, skrynkliga knytet vid Marias bröst är Gud själv – det är förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå, men dock så ljust och verkligt och ljuvt att tänka på som vi sjunger i en av julens psalmer.

Ja, det är verkligen förunderligt. Tanken svindlar – skulle den som har all makt i himmel och på jord göra sig så liten och beroende som ett spädbarn?

Detta är det under av kärlek som vi bara kan ta emot med trons hjälp.

För meningen med Guds sons inträde i den mänskliga världen är att bevisa oss sin kärlek. Att om möjligt få oss att älska honom tillbaka.

Av bl.a. det skälet gör han sig liten och beroende – för vem kan bli rädd för ett barn?

B 3 En ängel som lyser som solen blir vi skrämda av, men knappast av ett spädbarn!

Men det handlar också om att vi ska veta att Gud genom Jesus vet vad det innebär att vara människa – på alla sätt. Därför kan vi vara säkra på att han känner med oss och kan förstå vår situation.

Det finns inget mänskligt som han inte är förtrogen med! Jesus har varit barn och tonåring. Upplevt fattigdom och landsflykt. Arbetat hårt för brödfödan och njutit av livets och skapelsens skönhet. Han blev hyllad och älskad av många och hatad av andra. Glädje och sorg följde hans livsväg precis som vår.

Men att Gud själv blivit människa i Jesus är också förutsättningen för att vi ska kunna befrias från synden och döden. Allt det där som binder oss i rädsla och främlingskap – för varandra och framtiden.

Jesus dör utan synd – frivilligt i vårt ställe – och bryter det ondas och dödens makt över mänskligheten när han uppstår. Detta förunderliga som Johannes sammanfattar i Lilla bibeln: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16) och i sitt första brev fördjupar Johannes detta och förklarar: Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. (1 Joh 4:9-10)

B 4 Barnet i krubban är, precis som ängeln sa till Josef och till herdarna, den som ska frälsa sitt folk från deras synder. Som ska etablera Guds rike på jorden och återupprätta freden mellan Gud och människan. Mellan människor och med hela skapelsen – det som redan profeten Jesaja skrev om:

Ty ett barn har fötts, en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:

Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.

Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike. (Jes 9:6-7a)

Och Paulus skriver i Ef 2:14: Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen.

Kan vi förstå vad detta betyder?

Nej, i grunden inte. Men när vi likt Maria, Josef och herdarna tar emot barnet som en gåva från Gud och låter honom födas in i vårt hjärta kommer han att hjälpa oss att tro, så som Britt G Hallqvist skriver i adventspsalmen 485:1-2a: Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus. Ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo. Ett barn som kommer ifrån Gud ska lära oss sin kärleks bud.

Jesus vill bli född in i våra hjärtan om och om igen och när han får bo hos oss blir undret inte bara en möjlighet utan också en verklighet även för oss: vi kan förstå vem han är. Ja, att barnet som föddes i Betlehem en gång är universums skapare och Herre. Han som för vår skull gjorde sig liten och blev som en av oss för att vi skulle kunna bli de befriade och hela människor vi är ämnade att vara. Människor som lever i en nära relation till Jesus och därför också kan stå nära och älska våra medmänniskor – vilka de än är.

Om barnet i krubban, Människosonen, får vara vår hjälpare och vägvisare kan även vi våga vara små och betjäna varandra. Gud själv visar genom att komma som han gör, att endast den som vågar bli liten för kärlekens skull kan bli verkligt stor.

Så blir det för Jesus och i Fil 2:6-9 läser vi: Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn,

Om vi låter oss formas efter hans förebild och låter hans sinnelag också vara vårt, kan också vi, genom Guds nåd, få vara till stor välsignelse i världen och visa vägen till barnet i krubban och det fredens rike som Jesus kom för att upprätta.

Ängeln sa till herdarna och till oss: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. (Luk 2:10-11)

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 25 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp