Startsida > Nyfiken på Gud? > Kristen tro > Gud älskar alltid sina utvalda
Gud älskar alltid sina utvalda PDF Skriv ut Skicka sidan

Gud älskar alltid sina utvalda

Predikotext: Jes 43:1-4a

Det finns många härliga, löftesrika och tröstande texter i GT. Inte minst i den del av Jesajaboken där den här texten är hämtad. Den kallas ju allmänt för ”Trösteboken” och inleds i kap 40 med de här orden: Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, (Jes 40:1-2a)

Den innehåller löften om en kommande befrielse från fångenskap och ockupation. Ja, att det ska komma en Messias som ska förändra historien, friköpa och befria Guds trängda folk var de än befinner sig.

De första kapitlen i den här avdelningen påminner Israel om Guds storhet och att det inte finns någon Gud vid sidan om honom.

Profeten tvingas också påtala sitt folks ovilja att lyssna och vända om till Herren, trots att de vid upprepade tillfällen fått chansen. Varken ledarna eller folket i gemen har lyssnat till Guds varningar och därför har också stora olyckor drabbat dem: Krig, hungersnöd, plundring och deportation.

Det här är mönster som upprepas gång på gång i Israels historia och det ytterst märkliga är att Herren inte överger dem.

För det blir ju aldrig bättre! Det syns ingen tydlig ånger över synd och förfall bland Guds egendomsfolk! Inte ens när plågorna blir som störst.

Hur kan de bara vara så – att Gud inte tröttnar?

Vi hittar flera tydliga uttryck för Guds handlande i bibeln.

Lyssna till vad profeterna får bära fram till folket: Först Jesaja 49:15-16: Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.

Hosea säger: Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim, överge dig, Israel, … Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks. (Hos 11:8a,c)

och Mose förklarar varför Gud från första början utvalde just Israel till sitt speciella folk: Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, (5 Mos 7:7-8a)

Guds kärlek och handlande är gränslöst och som den allsmäktige Gud han är, så gör han som han vill. Meningen med hans utväljande av Israel var att de skulle vara levande exempel för andra folk på vad det innebär att leva under Guds beskydd och vara beroende av honom i allt.

Men så blev det ju långt ifrån alltid, som vi vet.

Men eftersom Guds kärlek är så stark och att han inte vill svika sina löften till fäderna så söker han hela tiden nya vägar att få tillbaka sitt folks kärlek. Och det är verkligen ett tålamodskrävande arbete med ständiga växlingar mellan hopp och förtvivlan. Genom Hosea ropar Herren ut sin förtvivlan: Vad skall jag göra med dig, Efraim?

Vad skall jag göra med dig, Juda? Er kärlek är som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner. (Hos 6:4)

När Jesaja skriver orden vi läste till att börja med påminner han än en gång på Herrens vägnar om att det ändå inte är slut på Guds kärlek och nåd. Fast det mesta ser mörkt ut just nu ska det komma en ny morgondag med ljus och framtidstro.

Och den framtiden har helt och hållet sin grund i Gud själv och det han gjort och ska göra.

För länge sedan räddade han israeliterna genom Röda havets vatten. Han lät dem inte heller brännas till döds av den heliga eld som brann på berget Sinai när Gud manifesterade sin härlighet där.

Hoten mot Guds folk har varit många men Herren är mån om sitt heliga namn och därför ser han också till att de han har skapat och namngett inte går under.

Namnet Israel fick patriarken Jakob efter att han kämpat med Gud en lång och mörk natt. Det israelitiska folket skapades av Gud under ökentiden där de också fick Lagen och de fick en identitet som den levande Gudens egendomsfolk.

Men deras historia är både krokig och märklig med många dalar och höjder. Många fiender har velat utrota dem från jordens yta. Ändå finns de kvar idag som ett resultat av att Gud inte låter sina löften gå om intet.

Vi kan ganska lätt förstå om en jude läser de här profetorden om Guds bestående beskydd som en stor tröst och välsignelse.

Men har vi som kristna anledning och rätt att ta till oss dem på samma sätt? Vi har ju ett annat etniskt ursprung.

Visst har vi det! Genom Jesus från Nasaret skapades ett nytt Gudsfolk. Ett folk vars identitet inte bygger på genetik utan på en andlig gemenskap. Att vi alla genom tron på Jesus som Guds son är födda in i livsgemenskap och släktskap med honom.

Johannes skriver: Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. (Joh 1:12-13)

Och i Galaterbrevet 3 skriver Paulus: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. (Gal 3:26-29 )

Och i 1 Pet 2:9-10a läser vi: Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk.

Jesus är den utlovade frälsare som profeterna vittnat om skulle komma. Han fullbordar genom sitt liv, sin död och uppståndelse hela Lagens krav på mänskligheten. Han öppnar en helt ny väg direkt till Guds tron – en väg som också den går genom vatten och eld – alltså genom dop i vatten och pånyttfödelse genom helig Ande. Jesus säger till Nikodemos: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. (Joh 3:5)

Men dopvattnet dränker oss inte som syndafloden hotade att göra eftersom vi lyfts upp ur vattnet så att vi kan leva det liv som Jesus kallat oss till – nämligen att berätta om honom och leva ut hans kärlek i världen. Han säger: Men ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig … ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8)

Eftersom Gud för evigt är densamme, så består också hans löften om beskydd för sitt folk i alla tider. Jesus upprepar också vid flera tillfällen att han alltid ska vara nära de sina och att inget kan skada den som tillhör honom – jo, skada till det yttre, men inte på djupet.

Därför behöver vi inte vara rädda att vi ska gå under fast förföljelsen mot kristna ökar mer och mer i världen. Även i vårt land blir hoten mot kyrkor och kristen tro allt fler. Men som sagt, vi behöver inte bli rädda. Guds omsorg och beskydd gäller oinskränkt än idag och Herren säger till oss här och nu: Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig. (Jes 43:4a)

Det betyder förstås inte att vi inte kommer att möta svårigheter men vi kan ändå veta att om vi vill leva nära Jesus, lyssnar till honom och följer hans ord, så är vi beskyddade genom vår tillhörighet till honom.

Jesus och vår himmelske Far säger: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom."( Matt 17:5b)

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 51 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp