Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Kärlekens väg är tjänandets väg
Kärlekens väg är tjänandets väg PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune   

Kärlekens väg är tjänandets väg

Predikotext: Mark 10:32-45

Det är en spännande och utmanande evangelietext vi möter idag. Den visar på så olika sidor av livet. Det storslaget himmelska och förunderliga i Guds vägar i stark kontrast till det mänskliga tänkandet som alltför ofta visar sig både egoistiskt och felriktat.

Den första versen i texten(v32) markerar vändpunkten i Markusevangeliet och i Jesu liv här på jorden. De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: (Mark 10:32)

Resten av evangeliet handlar i princip bara om Jesu sista dagar. Hans lidande, död och uppståndelse i Jerusalem och hur hans lärjungar reagerar på det som sägs och händer.

Rent geografiskt är versen också en vändpunkt. Jesus hade i det längsta undvikit Jerusalem, men nu vänds stegen mycket medvetet upp mot Jerusalem där han vet vad som väntar: "Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."

(Mark 10:33-34)

Jesus går före som den gode herde och ledare han är. Hans lärjungar vet att Jerusalem är en farlig plats för dem allihop. Helst hade de nog velat gå åt ett annat håll. T.ex. vända tillbaka hem till det lugnare och mer välkända Galileen. Men de hade också en stark lojalitet till sin Mästare Jesus som gör att de trots skräcken följer honom.

Lärjungen Tomas sätter ord på deras insikt och rädsla när han säger: "Låt oss gå med för att dö med honom." (Joh 11:16)

Jesus vet att det som väntar ingår i hans uppdrag att på alla sätt fullborda Lagen och uppfylla profeternas löften. Inte minst Jesajas profetior och Jes 42 och 53 som beskriver Herrens lidande tjänare som den ödmjukaste av alla som lider och ger sitt liv för andras bästa.

Det här var en Messiasbild som inte var särskilt populär bland Jesu samtida och än idag inte gärna omfamnas av judarna. Man ville och vill ha en kraftfull frälsare i kung Davids anda som besegrar och driver ut fienden. Det är den Messias man fortfarande väntar på och därför hindras man av sin egen föreställning att se att Jesus från Nasaret verkligen var och är Guds utvalde tjänare som … inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10:45)

Det är ju något oerhört och egentligen helt obegripligt stort det Jesus gör. Det är ett uttryck för den allra största och djupaste kärlek man kan tänka sig. Han säger själv i Joh 15:13: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.

Men är det så märkvärdigt? För sina vänner har många gett sina liv genom tiderna. När Jesus ger sitt liv i en frivillig död gör han det för alla! Inte bara för dem som älskar honom utan för att hela världen ska leva! Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Joh 3:16-17)

Han gör verkligen allvar av sina egna utsagor om att älska, inte bara sina vänner utan också fienden. Det är en kärlek som når över alla gränser! Det är den kärleken vi alla erbjuds att ta emot som gåva. Och har vi varit Jesu ovänner blir vi hans vänner när vi tar emot gåvan som består av försoning, förlåtelse för våra synder och helig Ande.

Nattvarden som vi erbjuds att ta del av om en liten stund här i gudstjänsten, är ett konkret tecken på Jesu kärleksgåva.

Brödet och vinet som vi får ta emot förmedlar Jesus själv till oss och påminner oss en gång till om att han genom sin Ande bor i våra kroppar. Inte bara som en symbol utan rent fysiskt förenas Jesu kropp och blod med våra kroppar genom brödet och vinet.

Det där kan vi inte förstå intellektuellt men med trons ögon och öron kan vi ta emot och omfamna det stora mysteriet: Vi i Kristus och Kristus i oss!

Kanske har vi lättare att förstå och identifiera oss med lärjungarnas reaktioner. De anar vad som är på gång eftersom det nu är tredje gången Jesu upprepar vad som väntar honom i Jerusalem.

Rädslan är naturlig och förvirringen kommer som ett brev på posten.

För att stilla oron lite och skjuta undan ångesten tänker vi gärna på något helt annat – lite mindre farligt. Just där och då tycker tydligen bröderna Jakob och Johannes att det är lämpligt att ställa en fråga de troligen har funderat på ett tag: (enligt Matteus 20:20 var deras mor också engagerad i sönernas framtida himmelska tillvaro)

Låt oss sitt bredvid dig i din härlighet! Ja, det är också en önskan att framföra när man börjar se katastrofen närma sig! Men samtidigt så otroligt mänskligt!

Självklart retar deras framfusighet de andra och det ger Jesus en anledning att påpeka Gudsrikets olikhet gentemot jordiska riken.

Det är annorlunda på många sätt, men här sätter Jesus fokus på hur vi ska se på varandra i Guds rike, i församlingen, ja, i alla gemenskaper där vi vill växa och bli hela människor. Det handlar om att vända världen upp och ner! Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."( Mark 10:31) De minsta är störst och Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. (Mark 10:43b-44)

Ja, det här låter sig sägas, men utan hjälp av Guds Ande och att ha Jesu exempel framför våra ögon är detta ett omöjligt projekt för oss. Vår förkärlek för att jämföra oss med andra är stark. Vi vill så gärna få beröm och uppskattning – och det är viktigt – men det ska inte vara på andras bekostnad i termer av bättre eller sämre än!

Men det kostar på att betjäna andra, och faktiskt som slaven riskera att bli utnyttjad av andra som kanske inte vill oss väl. Den risken finns med i begreppet och påtalas tydligt i Bergspredikan - Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. (Matt 5:40-41)

Jesus själv går hela vägen och ger sitt eget rena liv för att alla vi syndare ska kunna få leva samma eviga liv som han har.

Är inte detta den ultimata kärleken så vet inte jag vad kärlek är?!

Till sist en liten reflektion över ledarskap och förtroende med anledning av att vi hade årsmöte i går då många utsågs till olika ledaruppdrag och arbetsuppgifter i vår församling.

Det är viktigt att vi ser våra olika uppgifter som en gemensam tjänst för Jesus, församlingen och den omvärld som vi är kallade att betjäna och vittna om Guds kärlek för.

Det ska inte finnas någon rangordning på uppgifter och människor i Guds församling. Det är olika uppdrag som ska utföras men alla är lika viktiga och i den mån vi visats förtroendet och har gåvor för uppdraget måste vi också i trohet och praktiskt utförande visa att vi är på rätt plats. Det kräver ödmjukhet både inför själva uppgiften jag fått men kanske ännu mer genom att uppskatta och uppmuntra våra systrar och bröder i deras uppdrag.

När vi börjar se på andras tjänster med avundsjuka är vi illa ute och missar det mesta av glädjen i det som vi själva har blivit anförtrodda.

Därför, när vi i förbönsstunden kanske inte gör exakt lika med alla är det inte för att några är större eller viktigare men kanske kan vi se det som att vissas uppgifter är mer betungande och därför kan behöva mer förbön för att klara av det!?

Om vi tar Jesu exempel som vårt i kärlek och betjänande tror jag att vi har en härlig framtid att se fram mot som församling.

Kanske måste en del heliga kor offras och dö, men om vi håller oss nära Jesus kan vår rädsla och oro minska och tjänandets glädje fylla vår gemenskap och våra liv mer och mer för varje dag.

Jesus hälsar oss till slut: Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. (Joh 15:9-11)

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 22 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp