Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > GUDS RIKE ÄR NÄRA
GUDS RIKE ÄR NÄRA PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune   

Guds rike är nära

Predikotext: Rom 15:4-7; 1 Kor 4:1-5

Rom 15:4-7

Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. [5] Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, [6] så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader. [7] Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.

1 Kor 4:1-5

Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. [2] Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. [3] Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. [4] Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. [5] Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

Adventstiden är en viktig tid av året.

Den kommer med ljus och förväntan till oss i mörka Norden. En inte oviktig aspekt både på det fysiska och andliga planet eftersom mörkret har en tendens att dölja sådant som är viktigt att vara uppmärksam på.

Vi vet också att om man gradvis sänker ljuset – lite i taget – så märker vi inte att det blir mörkare och svårare att se de ofta viktiga detaljerna. Kanske inte förrän det är försent och vi har vant oss så vid dunklet att vi inte längre tål det riktiga ljuset eftersom våra ögon blivit ljuskänsliga och i värsta fall att våra handlingar har blivit ljusskygga.

Advent berättar om riket som kommer. Om den himmelske kung som regerar där och som kommer till sitt folk. Hans längtan är att finna ett folk som är förväntansfullt och redo att möta honom när han än kommer. Om han så kommer idag eller om tusen år – ja, då är ju inte du och jag med, men de som lever då har samma utmaning att vara beredda att möta den kommande kungen och befriaren.

Adventstiden är alltså en tid för förberedelse, förväntan och väckelse. Budskapet till oss är utmanande och allvarligt på samma gång som det är djupt tröstande för alla som längtar efter Gudsrikets fred och frihet.

Första gången som Guds utvalde kom till jorden var det Johannes Döparen som fick vara den närmaste vägröjaren. Han blev den siste i raden av profeter som vittnade om att en dag ska Gud sända en befriare. En som ska lösa sitt folk från slaveri och mörker och föra dem ut i friheten till en ljus framtid. På samma sätt som Mose förde israeliterna ut ur Egypten till landet som flyter av mjölk och honung.

Johannes visste, till skillnad från sina föregångare, att det skulle hända under hans levnad och därför var också hans budskap så radikalt och utmanande. Inte minst för dem som ansåg sig veta vad Gud ville och ha tolkningsföreträde när det gällde Guds plan och framtid.

För att göra folket i Israel redo att möta sin befriare blev Johannes väckelsepredikanten som konkret visade vad som behövde göras för att leva i linje med Guds tankar. När han stod där som en brinnande buske i Juda öken, ropade han: Omvänd er. Himmelriket är nära.

Och när människorna frågade vad det innebär att omvända sig pekade han på hur viktigt det är att ångra sina synder, be om förlåtelse och göra goda gärningar mot sina medmänniskor.

Dela med sig och göra de där oväntade kärlekshandlingarna. Framförallt inte hämnas och ge igen.

De som ödmjukade sig och tog till sig hans budskap döptes som ett tecken på deras vilja att ändra sinnelag och livsstil.

De sturska och självgoda kallade han huggormsyngel och sa tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till far… och att det skulle räcka som biljett till det himmelska paradiset.

Idag skulle han kanske ha sagt: Tro inte att det räcker att ha sitt namn i en församlingsmatrikel! Nej, för att komma undan den kommande vreden måste människan bära sådan frukt som hör omvändelsen till. (Matt 3)

Adventstidens final är julhelgen då vi på nytt blir påminda om undret i Betlehem. Att Gud blir människa. Inte för sitt eget höga nöjes skull utan för att visa världen att han bryr sig om sina barn som är skapade till hans avbild. Guds kärlek till sin skapelse har aldrig tagit sig starkare uttryck än när Guds son blev människa som vi. Levde vårt liv och dog vår död för att vi skulle kunna få del av hans eviga liv.

Jesus själv talar ganska mycket om Guds rike – både dess omedelbara närvaro genom att han går på jorden och att Riket osynligt finns inom var och en som tagit emot honom som sin personlige frälsare. (Luk 17:21)

Men han säger också en hel del om att en dag ska Guds rike bli fullt ut synligt för alla. När han kommer tillbaka till jorden för att hålla dom och upprätta Guds kärleks herravälde – i allt överallt.

Ur det perspektivet att det är han som ska hålla dom över allt ont och all djävulskap i världen är det som Paulus skriver i 1 Kor så viktigt: att vi inte ska fälla några domar eftersom det bara är Gud själv som vet allt och kan avkunna en rättvis dom.

Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud. (1 Kor 4:5)

Lägg märke till den sista meningen: Och då får var och en sitt beröm från Gud. Det står ingenstans i bibeln att då ska Gud krossa och förkasta alla som begått minsta synd – Nej, det är då det visar sig vad nåden innebär och hur stor Guds omsorg om sina barn är.

Jesus påminner oss också om att det som föregår tidens slut inte blir någon enkel resa. Han förvarnar om krig och farsoter. Om naturkatastrofer och miljöförstöring. Samma budskap förmedlas också genom Uppenbarelseboken. Och när vi ser detta hända, ja då kan vi som väntar vår levande Herre, räta på ryggen och lyfta blicken mot skyn för att välkomna honom som vår befriare och vän. Vi behöver inte som de gudlösa drabbas av skräck och förvirring.

Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig." (Luk 21:26-28)

Också Paulus påminner sina vänner om Dagen som ska komma. Han uppmanar till uthållighet och ett medvetet och gott förvaltarskap av de gåvor och uppdrag som Herren gett oss. Det kan handla om vår personliga utrustning och kallelse som ska användas till Guds ära men också att tillsammans med andra ta så väl hand om den värld vi lever i som bara är möjligt med de förutsättningar vi har.

Det kan se svårt, ja närmast hopplöst ut att kunna leva så i det samhälle som är vårt. Med allt det mörker och oro som omger oss på alla sidor. Som möter oss vart vi än vänder oss.

Men det är för att inge oss det gudomliga hoppet som vi har fått del av profetiorna. Ordet som både förvarnar om vad som ska hända men samtidigt är fullt med gudomliga löften.

Löften om att Gud har allt i sin hand hur kaosartat det än ter sig. Att när Dagen kommer så ska allt läggas under Guds kärleksmakt.

Vi kanske inte förstår fullt ut vad det innebär men eftersom Anden är den som i vårt hjärta förklarar de hemligheter som profeterna vittnar om, kan vi ändå förstå tillräckligt mycket för att kunna vara beredda – både att möta Jesus med glädje och att under den tid vi väntar, göra allt vi kan för att vara de pålitliga och uthålliga förvaltare som han kallar oss att vara.

Vi får också stödja, uppmuntra och vägleda varandra som Guds församling och kyrka. När vi godtar varandra, dvs. drar åt samma håll och stärker varandras gåvor, blir vi också kapabla att leva ett liv i omvändelse och sanning.

Vi behöver inte dra oss undan i skumrasket om vi låter Guds Andes ljus genomlysa oss varje dag och tar utmaningarna på allvar. Om vi låter ljuset från Ordet vägleda oss och tar honom som är Världens ljus i handen när vi går. Då behöver vi varken frukta morgondagen eller den yttersta dagen med dess allt avslöjande ljus när den sista domen ska avkunnas – för, säger Paulus:

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. (Rom 8:1-2 )

Adventstiden är alltid på ett särskilt sätt en förberedelsetid. Låt oss använda dagarna vi får på ett klokt sätt. Släppa in och leva i ljuset så att inte Dagen kommer över oss som en tjuv om natten. Ta emot väckelseropet Guds rike är nära och låta uppmaningen till omvändelse bli allvar i våra liv.

Inte skylla på andra att jag är väl inte sämre än dem?!

Det kommer inte att hjälpa oss den dagen när det himmelska ljuset genomlyser allt och alla.

Då är det bara nåden som gäller eftersom Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. (Rom 3:23-24 )

Så låt oss gå vidare i advent. Fortsätta att tålmodigt tända ljus. Inte bara i ljusstakarna utan först och främst ta in det gudomliga ljuset i våra hjärtan. Då blir vi också själva lysande och kan vägleda andra fram till Jesus. Då får vi vara med och tända hoppet hos allt fler - att det faktiskt finns en ljus morgondag framför oss därför att Jesus har besegrat mörkret genom sin uppståndelse från de döda och en dag kommer tillbaka i ljus och härlighet för att helt och fullt upprätta Guds rike.

Den dagen väntar vi på med glädje och frimodig blick och ber Kom Herre Jesus, kom snart.

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 36 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp