Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Först ska bli sist
Först ska bli sist PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune A   

Först ska bli sist

Predikotext: Mark 10:17-31

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.

Den här avslutande meningen i texten känns som en riktigt rimlig rubrik över det mesta i det här Markuskapitlet som handlar om många viktiga och ganska svåra spörsmål. Det är frågor om skilsmässa och äktenskap, om barnens relation till Guds rike.

Frågan om hur man kan ärva detta Gudsrike är brännande för den unge mannen som möter Jesus och Jesu egna lärjungar börjar också fundera hur det överhuvudtaget kan vara möjligt att komma dit och få det eviga livet.

När Jesus sedan berättar om att han ska dödas i Jerusalem, dit de är på väg, blir förvirringen ännu större och apostlarna börjar spekulera i hur man ska kunna försäkra sig om de bästa platserna i himlen!

Då visar Jesus att den som är störst är den som betjänar andra.

Kapitlet avslutas med att Jesus ger den blinde Bartimaios hans syn tillbaka som ett svar på hans längtan, och visar med det, att den som kommer till Jesus med tro och förväntan också får sin bön uppfylld, trots att andra runt omkring försöker sätta hinder i vägen.

Den blinde räknades som en av de sista eftersom han ansågs drabbad av Guds vrede – ändå blir han en av de första som får sina ögon öppnade, för i Guds rike är matematiken annorlunda och ofta alldeles upp-och nervänd mot vårt vanliga sätt att räkna och tänka.

Den rike mannen, som på ett sätt är huvudperson i texten, levde som vi förstår det, ett riktigt gott liv. Han hade allt man kan önska sig. Gott om pengar och egendom som ger en stor rörelsefrihet. Han hade fått med sig en god uppfostran som gjorde att han visste hur man skulle leva och i egna ögon så gjorde han verkligen det. Ändå kände han att något fattades. Han var inte säker på att det räckte till för att komma hem på riktigt – eller var det så, som en del tror, att han ville få bekräftat av Jesus, att det han gjorde var gott nog och ville få beröm för det?

Oavsett så blir han bemött av Jesus på ett överraskande sätt. Han som såg sin rikedom och det farsarv som han förvaltade som en stor välsignelse från Gud själv, blir utmanad att lämna det för att kunna ta emot ett större och viktigare arv – det eviga livet med och hos Gud.

Jag har ganska lätt att förstå mannens reaktion. Jag upplever att jag i mångt och mycket är i samma situation som han. Jag har levt ett bra liv. Jag har en härlig familj, bil och bostad. Allt jag behöver och mer därtill av ekonomi och prylar. Jag har fått nåden att leva och verka som kristen i ett land där det inte kostar särskilt mycket att vara just kristen. Så Jesu ord om att sälj allt du äger och ge till de fattiga blir en utmaning som jag också reagerar starkt inför.

Nej, jag har inte vågat att reservationslöst lägga allt i Guds hand, fast jag ofta sett hur sammanhang har lagts tillrätta på ett förunderligt sätt när jag misströstat och verkligen undrat hur det hela ska gå ihop. Hittills i livet har jag aldrig behövt gå hungrig eller sakna varken hus eller familj.

Men mitt ibland oss har vi många som vet vad det innebär att lämna allt. Våra vänner som flytt från krig och svält har varit med om oerhört svåra förluster. Både materiellt och personligt.

Andra har tvingats lämna hem och släkt och det land man älskar, därför att man lärt känna och vill följa denne Jesus som står framför den rike mannen i bibeltexten. Han är en farlig person och därför darrar både politiska och religiösa ledare inför hans uppenbarelse. Att följa honom innebär för miljontals människor idag att man har, precis som Jesus i Mark 10, en dödsdom över sig.

Jag tror att det är fler än jag i den här salen som verkligen på allvar funderar på om vi skulle vara beredda att lämna allt för att följa Jesus. Verkligen våga ta den yttersta konsekvensen av vad det kan innebära att vara en Jesu lärjunge. Att precis som Jesus gå in under de villkor som han gjorde. Han lämnade verkligen allt – t.o.m. sitt liv.

Vi vet om löftena som Jesus påminner Petrus om när han undrar: "Vi har ju lämnat allt och följt dig." Jesus svarade: "Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen.

Ja, vi hör och vi vet – men förstår vi?

Vi gör ju så gott vi kan. Vi försöker förvalta det vi fått att rå om och vi delar gärna med oss till andra – både i församlingen och till missionen ut över världen. Tiggarna som sitter vid affärerna får också en liten slant ibland och vi går faktiskt i kyrkan, läser bibeln och lever ett så sant liv som vi kan. Räcker inte det?

Hur ska man då bli insläppt i himmelriket?

Ja, det är den frågan som Jesus besvarar med att säga: Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Och vidare: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."

Vad kan vi då dra för slutsatser av den text som vi läst och som i alla fall utmanar mig och mitt sätt att leva ganska mycket?

Några viktiga lärdomar kan vi förhoppningsvis ta med oss:

  • Himlen och det eviga livet kan inte erövras genom att göra allting rätt enligt alla lagar och regler man kan komma på. Det hjälper inte inför Gud. Det är bra och nyttigt på många sätt men ger inga meritpoäng inför evigheten.

  • Det går heller inte att köpa sig en plats i himlen. Våra ekonomiska tillgångar här på jorden har inget värde inför evigheten. Däremot är det av yttersta vikt att vi använder det som vi fått att förvalta på ett rättfärdigt sätt. Att fördelningen av Guds goda gåvor blir så rättvis som möjligt och att både du och jag gör det lilla vi förmår för att utjämna obalanser och orättvisor. (5 Mos 24:14-15: Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.)

  • Det hjälper inte ens att göra så bra man kan för att vara en god människa. Inte heller det räknas som en grund för att få del av frälsningen.

     

    Frälsningen är, som vi säkert vet, en nådegåva. Alltså en gåva som inte kan förtjänas men som vi erbjuds därför att någon annan har gjort något för oss. Det Jesus gjorde när han gick hela den svåra vägen till korset på Golgata, gav sitt liv och bar hela världens synd och skuld i sin felfria kropp, är det enda som är tillräckligt för att öppna himmelens portar för oss människor en gång på den sista dagen.

     

    Och det här är per definition omöjligt för oss människor att åstadkomma. Men Gud ske lov, så har Jesus redan gjort det omöjliga möjligt. När han besegrade döden öppnade han vägen till det eviga livet för alla som tar emot honom som Herre och Frälsare.

     

    Johannes uttrycker det villkoret tydligt i början av sitt evangelium:

    Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, (Joh 1:12)

     

    Det är här som möjligheten och svårigheten blir tydlig: Vi måste bli som barn för att bli Guds barn!

    För barnen tillhör Guds rike och utan att bli ett Guds barn öppnas inte porten!

    Att vara barn innebär att våga lita på sin Far till 100%.

    Att anförtro sig helt åt de löften som han har gett och inte ens försöka att klara sig på egen hand. Vi som haft förmånen att få barn vet hur total ett barns tillit till sina föräldrar är. Det är dit Jesus vill att vi ska komma också i relationen till honom.

    Inte heller detta kan vi åstadkomma på egen hand men tillsammans med Jesus och med den helige Andes hjälp kan det bli möjligt.

     

    Till sist en viktig fråga för oss alla att ställa oss inför: Vad hindrar mig från att bli så tillitsfull till Jesus att jag kan ta emot hans oändligt stora gåva?

  • Är det min stolthet i att klara mig själv? Rädd att betraktas som liten och svag.

  • Är det mitt behov att göra rätt för mig?

  • Är det min rädsla att inte ha tillräckligt för morgondagen?

  • Är det min ovilja att släppa taget om allt det där som jag betraktar som mitt? Mina saker, Min familj, Mitt land…

     

    Jag har inte svaren på de här frågorna idag. Men jag vet att jag kan lära mig mycket av dem som har andra erfarenheter av livet än jag har och jag vet vad Jesus har sagt och lovat: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?... Nej, Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:25, 33)

     

    Därför vill jag fortsätta att om möjligt följa Jesus. Lyssna till hans röst, lära mig av hur han gör och be om ett ödmjukt och barnsligt sinne så att jag både vill och vågar ta emot hans ofattbara gåvor.

    Hans som sätter den siste och minste först och låter den som alla tror är störst komma sist i ledet.

    Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 63 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp