Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > Guds mäktiga verk
Guds mäktiga verk PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune A   

Guds mäktiga verk – Immanuel – Gud med oss

Predikotext: Luk 1:26-38

Ensamhet är ett gissel för många människor.

Om den inte är självvald och sådan att man kan styra längden av den är den ett jättestort problem.

Av flera skäl:

- Du blir avskuren från yttervärlden. Vet inte vad som händer och får inte vara med i den mänskliga gemenskapen.

- du tappar kontakten med livet som rör sig och förändras. Kan inte längre känna att du är en del i livets puls och rörelse.

- risken är också stor att du slutar att utvecklas. Inga impulser och utmaningar kommer utifrån och du blir hänvisad till dina egna tankar som lätt börjar gå i cirklar.

När man blir ställd åt sidan märker man, om man inte gjort det tidigare, att ensam är inte stark. Vi är skapade för gemenskap och utan tillgång till andra människor förtvinar vi och blir begränsade på många olika områden.

Om det är så att kontakten med människor är så viktig för att vårt liv ska vara meningsfullt och växa som det bör göra, kanske vi också kan ana att relationen med vår Skapare och himmelske Far är livsviktig för våra liv.

Vi är ju skapade till Guds avbild med tanke att vi ska leva i nära gemenskap med honom.

I början av bibeln ser vi hur underbart det är när människa och Gud kan umgås utan hinder. En gemenskap som bär frukt i ansvarstagande, djup glädje och tillfredsställelse över livet och Guds goda gåvor.

Glädjen och tilliten bryts av syndafallet när människan luras att misstänkliggöra Skaparens avsikter med sina levnadsregler och anvisningar för hur livet ska levas.

Brytningen leder till främlingskap, ensamhet, rädsla och utdrivning ur paradiset.

Hur det går sedan vet vi – historien visar hur illa det går för människan som driver sig själv allt längre bort från Gud och den gemenskap som vi är skapade för att leva i.

Vi gör oss illa på så många sätt när vi försöker hitta andra vägar för att nå tillbaka till den trygghet och frihet som livet hos Gud innebar. Men det fungerar ju inte så bra. I de flesta fall kommer vi längre och längre bort från Gud genom våra egna ansträngningar.

Längst inne i djupet av våra hjärtan anar vi att något saknas, men till slut vet vi inte vad den saknaden beror på och hur den ska kunna fyllas av en djupare mening än den vi själva kan åstadkomma.

Fastän människan så tydligt har vänt sig bort från Gud och gått vilse så länge så vänder sig inte Gud bort från människan. Guds kärlek till sin skapelse och människan i synnerhet, är oföränderlig och från första början letar Herren efter tillfällen att nå fram till oss igen.

Därför uppenbarar han sig för Noa. För patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Han utser Mose att befria ett folk och ger israeliterna Lagen som berättar vem denne underbare Gud är och att han vill ha en djup relation med sina älskade människor.

Viljan från de som får se en skymt av Guds härlighet att också hålla fast vid honom varierar kraftigt från tid till tid. Ibland är det toppen – inte minst när man är i kris, söker stöd och också får det.

Andra tider tror man sig om att klara sig själv och då blir avståndet större och kärleken till Gud mindre igen.

Men Gud ger inte upp. Han sänder profeter som vill hjälpa till att förklara Guds avsikter och locka människan tillbaka.

Det hjälper väl så där, kan man säga. Troheten är som ofta ganska kortvarig! Sedan är det tillbaka i självtillräckligheten och ensamheten igen med alla konsekvenser det får.

Men Gud ger inte upp! Efter vägen ges löften likt det profeten Jesaja får förmedla: Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, 'Gud med oss'. (Jes 7:14)

Det är när den rätta tiden har kommit – alltså tidpunkten som Gud själv valt ut – som ängeln Gabriel blir sänd till den unga Maria i den avsides liggande och oansenliga byn Nasaret i Galiléen. Han kommer med det häpnadsväckande budskapet: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." (Luk 1:30-33 )

Vad är det Gabriel säger?

Maria ska föda ett barn som är den Högstes son! – alltså Guds son!

Det är ju omöjligt att förstå vad det innebär just där och då, men när både Maria och vi får möjlighet att se på det i ljuset av profetiorna och med Andens hjälp, så får vi syn på något oerhört. Barnet som ska växa i Marias mage är Gud själv och kommer att bli uppfyllelsen av alla de löften som intill dess bara varit just löften som ingen riktigt förstått vad de innebar. Nu kommer en som med sitt liv ska visa vad Guds kärlek till sin älskade mänsklighet innebär.

Det är ofattbart det som sker. Det är enastående och unikt i historien. Den Gud som är alltings Herre och Skapare kommer hit till jorden som en människa. Blir en av oss.

Nej, det går inte att begripa.

Vad är det som ligger bakom en så desperat handling från Guds sida? Att han lämnar sin ljuvliga tillvaro i den himmelska världen för att komma hit till en undanskymd och föraktad plats på jordytan!

Det finns ingenstans, ens i någon religions tankevärld, att detta skulle kunna hända! Så lågt kan inte gudarna tänka sig att sänka sig! Varken Tor, Zeus eller Allah. De lever sina liv i upphöjd avskildhet från våra jordiska småttigheter.

Men bibelns Gud väljer den omöjliga vägen. Varför?

Guds människoblivande har två tydliga syften:

1. Att så tydligt det bara är möjligt visa oss människor att vi är älskade och värda hur mycket som helst i Skaparens ögon.

Han gör vad som helst för att övertyga oss om sin kärlek.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16 )

2. Det andra är en annan del av hans kärlek.

Hans mål är att krossa den ondes makt och inflytande över mänskligheten. Bryta den förlamande ensamheten som ondskan försätter människan i och föra henne ut i Guds barns ljus och frihet. Detta gör han genom att Jesus av fri vilja ger sitt liv på korset för att sedan få det tillbaka. Han säger: Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig." (Joh 10:17-18 )

Genom att frivilligt gå i döden så bryts dödens förlamande kraft över människosläktet och den som i tro tar emot det Jesus gjort får del av det eviga liv som blir hans efter uppståndelsen. Paulus skriver: Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. (Rom 6:5 )

Det sista som Gabriel säger till Maria innan han lämnar henne är ett konstaterande av Guds makt och möjligheter: Ty ingenting är omöjligt för Gud." (Luk 1:37 ) Där finns inga begränsningar.

Det innebär också att Guds kärlek inte har några gränser för hur långt han är beredd att gå för att bevisa sin kärlek till oss. I Rom 5:8

läser vi: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. och Jesus själv säger: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. (Joh 15:13)

Allt detta – att Gud uppenbarar sig på olika sätt genom historien. Att han skickar profeter och sändebud.

Att han kommer hit i Jesus från Nasaret är Guds absolut största och mäktigaste verk.

Att Gud blir Immanuel – Gud med oss – är i och för sig ofattbart, men det är en gåva och ett kärlekserbjudande till alla oss små men älskade människobarn.

En gåva som vi av nåd kan ta emot med samma ödmjukhet och tacksamhet som Maria tar emot sitt fantastiska uppdrag att föda Frälsaren till jorden: Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." ( Luk 1:38a )

Med denna gåva öppnas också på nytt den värld av frihet och glädje som varit stängd sedan syndafallet. Fångarna släpps ut ur fängelset och nya relationer som bär frukt för Guds rike kan växa och utvecklas.

Att Gud är med oss i Jesus innebär att vi redan här och nu kan leva i den himmelska frihet och gemenskap som en gång på den sista dagen ska bli uppenbar för alla vad den innebär.

Så låt oss på nytt ta emot Jesus i våra hjärtan.

Låta honom få bo i oss så att sanningen i att Gud är med oss verkligen blir tydlig. För oss själva men också för alla runt omkring.

När Han bor hos oss blir vi aldrig ensamma igen och ingen kan ta ifrån oss gemenskapen och friheten som han ger.

Och på samma gång som vi är öppna för Jesus öppnar vi också upp våra egna liv för andra runt om oss. Det blir naturligt att bjuda in människor som lever i ensamhet och utanförskap till att dela det liv och den gemenskap som har blivit vår, genom att Frälsaren kom som Immanuel och bor hos oss med sin allt uppfyllande kärlek.

Vi avslutar med orden ur PS 407:2:

Stå upp, Guds enade folk, slå kring Guds rike vakt.

Den gränslösa kärlekens nya dag kan bryta det ondas makt.

Senast uppdaterad den Söndag 01 april 2018 16:44
 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 44 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp