Startsida > Nyfiken på Gud? > Predikan > VAR INTE RÄDD!
VAR INTE RÄDD! PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Rune Andréasson   

VAR INTE RÄDD!

Predikotext: Luk 5:1-11

Var inte rädd! Det är ett av de uttryck som på lite olika sätt förekommer väldigt ofta i bibeln. Var inte orolig. Frukta inte! Åtminstone 365 gånger – alltså ett tröstande var inte rädd för var och en av årets dagar.

 

När vi läser den fantastiska berättelsen om hur Jesus delger folket Guds ord, som de uppenbarligen längtade efter att få höra eftersom de trängdes vid stranden, och sedan låter Simon Petrus och hans fiskekompisar vara med om en fiskfångst de aldrig sett maken till, så finns det många delar i den som borde få oss att förundras och kanske också uppleva en del av den heliga rädsla som Simon ger uttryck för när han återigen inser att med Jesus från Nasaret är det något mycket speciellt och som får honom att utbrista: Lämna mig, Herre, jag är en syndare.

När vi dödliga möter det heliga och får närkontakt med den Helige är detta den mest naturliga reaktionen. En blandning av djup vördnad och medvetenhet om att vi är syndare. Minns vad profeten Jesaja säger när han möter Guds kallelse: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot. (Jes 6:5)

 

Att möta det heliga som är rent och helt är för oss som lever i en trasig värld förknippat med erfarenheten av att det är stora avstånd mellan oss, vår värld och det gudomliga.

Hebreerbrevets författare vet vad han talar om när han skriver: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer. (Heb 10:31)

Inte nödvändigtvis farligt men verkligen värt att frukta och vörda!

 

Men vår upplevelse av ett heligt möte beror också på vilken bild vi har av Gud. Är vår gudsbild präglad av att Gud är ute efter oss och är en felfinnare eller om vi har förstått att den Gud som skapat oss också är den som älskar oss mer än vad någon annan kan göra, så gör det stor skillnad.

 

Människors möte med det heliga i bibelns berättelser följs oftast av ett tilltal – antingen från en ängel eller från Jesus själv: Var inte rädd! –detta visar att den Gud som uppenbarat sig på något sätt vill oss väl.

 

 

Berättelsen om den stora fiskfångsten är början på ett vidare äventyr. Inte minst för Simon och bröderna Jakob och Johannes. Det utgör själva startpunkten för det som blev deras nya livsuppgift – att fånga människor för Guds rike.

Vi vet inte vad de trodde att det betydde just då, men när vi följer dem vidare genom evangeliet och Apg, så får just det här tillfället enorma konsekvenser för deras framtid. Ingenting blir som de tänkt, eller som säkert deras fäder tänkt, att de skulle ta över båtarna och fortsätta fisket på den vackra och fiskrika Gennesaretsjön.

 

I stället kommer de att leva ett liv utan ekonomiska garantier.

Ofta på resande fot och många gånger jagade och förföljda för det budskap som de kom att bära med sig ut i världen efter de tre åren av utbildning som de fick tillbringa tillsammans med Jesus på Palestinas dammiga vägar. Både Simon och Jakob fick också ge sina liv för att de inte kunde låta bli att berätta om den fantastiske Jesus som de mött där vid sin hemsjös strand och sedan följt under några intensiva och underbara år. År då de sett himlen öppen, hur Guds rike tar gestalt på den här jorden, men också uppleva att motståndet mot sanningen och den som är det verkliga Livet är så stort och fyllt av hat.

 

Jag vet inte om du känner igen dig i fiskarpojkarnas möte med Jesus. Men kanske har du också, när du mötte Jesus för första gången, blivit tagen ut ur ett sammanhang där du trodde att du skulle bli kvar och lyft till en helt annan livsuppgift.

Eller har du stilla och nästan omärkligt växt in i en Jesustro som du fått med dig hemifrån och som sedan alltmer har växt och mognat i gemenskap med andra som tror. I församlingen och genom ditt eget umgänge med Jesus i bibelläsning och bön?

 

Oavsett vår väg fram till en levande tro på Jesu som Guds son, så följer med tron och mötet med Jesus också en kallelse. Ett utväljande från Guds sida att vara hans budbärare och vittne i den här världen.

 

Du kanske säger att du inte har hört några röster eller sett några syner eller varit med om mirakler som en del andra berättar om som gjorde att de kom in i tron och sin livsuppgift för Guds rike.

Kanske inte det, och de flesta av oss har nog inte några stora och häpnadsväckande kallelseupplevelser att berätta om. Ändå kan vi vara övertygade om att Herren vill att vi var och en ska bära vittnesbörd om den tillit vi har till honom. Berätta om våra erfarenheter och vad det innebär att vara en Jesuslärjunge idag.

 

 

När vi mötte Simon och de andra på stranden den där morgonen som Lukas berättar om, började just den dagen på ett uruselt sätt.

De hade jobbat en hel natt och inte fått något i sina nät. Det fanns inga månadslöner att luta sig tillbaka på där, utan det var att förlita sig på att fisket för varje natt gav den inkomst som familjerna behövde för att överleva. Det var alltså kris och depp när Jesus kom för att låna båten.

Men som så ofta, när Jesus kommer in i bilden, förändras förutsättningarna. Det som är hopplöst och ser omöjligt ut för oss människor blir möjligt, ja över förväntan, när vi gör som Jesus ber oss att göra.

Att fiska mitt på dagen var inte en bra eller vanlig metod, men Simon anade nog någon stans i djupet av sitt hjärta att Han som någon dag tidigare botat hans svärmor från en svår feber kunde ha något viktigt i beredskap också den här morgonen.

Därför gör han det Jesus ber honom göra, fast det känns avigt och näten fylls av fisk på ett sätt som de aldrig gjort förut. En underbar och häpnadsväckande utveckling för alla som ser och hör vad som händer.

 

Men det som är intressant och viktigt för oss att notera är att detta alltså sker mitt på en ganska sorglig och grå vardagsmorgon.

Vi kanske önskar, och lite grann förväntar oss, att när Guds tilltal och kallelse ska komma så bör det vara i ett mer ordnat sammanhang.

En gudstjänst eller ett förtroligt samtal omgärdat av bön och stillhet.

Nej – mitt i vardagsslitet och med mängder av människor runt omkring kommer Jesus och drabbar med sin heliga kallelse: Från denna stund ska du fånga människor!

 

Kan du känna igen dig? Nog har du varit med om att du, när du är mitt i din vardag får en impuls eller känsla att du ska göra något speciellt. Kanske ringa till någon. Kanske ge den som står framför dig i kassakön på Konsum ett vänligt ord eller hjälp med att bära de tunga kassarna? Eller rikta en speciell bön till Gud för någon på andra sidan jordklotet eftersom du blir påmind om den just då.

 

Ja, den gudomliga kallelsen att följa Jesus och göra hans vilja kommer till oss på många olika sätt. Oftast i det vardagliga och till synes obetydliga. Men det är viktigt att vi lär oss att känna igen Jesu röst och svarar på hans uppmaning. Om vi struntar i den tillräckligt många gånger kommer vi till sist att bli helt döva för det han vill att vi ska göra och därigenom gå miste om stora delar av det underbara liv som det innebär att få leva tillsammans med Jesus i vardagen.

 

Jag tänker rätt ofta på det som Paulus uttrycker i sitt brev till Timoteos att Han,[Jesus] fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst. (1 Tim 1:12). Det är något enastående att universums Skapare och livsuppehållare kan ha någon användning för lilla mig. Det är för underbart för att jag ska kunna förstå det!

 

Det är också nyttigt och viktigt för oss att se varifrån kallelsen kommer och på vems uppdrag och i vems kraft vi ska bära ut vårt vittnesbörd.

När vi tror att det hänger på oss är det självklart att vi blir knäsvaga och tappar all frimodighet. Men det hänger inte på oss mer än att vi måste säga ja till kallelsen och vara lydiga och gå när han ber oss.

 

Kallelsen har sitt ursprung helt och hållet i Gud och Jesus. Det är han som söker oss och genom Anden väcker tro på honom. Det är också genom Anden som det överhuvudtaget är möjligt för oss att vara trovärdiga vittnen om Guds kärlek och längtan att sluta alla människor intill sig.

Jesus säger så tydligt mot slutet av sitt liv när han påminner lärjungarna om framtiden: Utan mig kan ni inget göra…

Men ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8)

 

Så var inte rädd!

Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det. (1 Thess 5:24)

Om vi vågar tro det, så kan vi frimodigt gå vidare i vår vardag och med all den fantasi och kraft som Herren ger oss för varje tillfälle tjäna och betjäna våra medmänniskor för Jesu Kristi skull.

Och Jesus säger till oss som han sa till Filippos när denne häpnade över att Jesus visste vem han var: "Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se." Och han sade: "Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen." (Joh 1:50-51)

Och han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut!

 

 
 

Dagens bibelord

Vem är inloggad?

Vi har 23 besökare online

 

 

 

 

 

EFK Logotyp